7 november 2010

man måste dö några gånger innan man kan leva...

och denna helg var första gången jag dog.
FY VILKEN BRA HELG JAG HAR HAFT.


I fredags kom jag till göteborg, peppen började på jobbet, fick en tidning med håkan i som läsning på resan.
sen när jag kom ner så gick vi till brew house och kollade in ed. en sån himla flummig och go snubbe. 
Love him, men han är frittes som alla andra killar. 


Sen blev det max och ica foxus för att inhandla den obligatoriska ostbågspåsen (federley och jag skulle bli perfekta ihop för han gillar med ostbågar).
Sen åkte vi hem och kollade massa klipp och stuf.


På lördagen träffade vi Linda, det var trevligt, har inte träffat henne på flera år tror jag. 
Sen in på nordstan och trängas med alla barnvagnsmördare (morsorna som kör vagnen) 
sen hem och peppa för kvällen. Ida var inte helt nöjd med frittes och min musik.


Åka spårisen in till scandinavium... och på scenen stod min blivande man (förlåt sofia men jag tar han istället för dig). Åhh gud vad bra han var. helt magiskt. men killen bör inte ha ljusa byxor :)


sen åka lite mer spåris (jag var i himlen, fick höra göteborgaren säga nästa *** flera gånger),
sen kom vi till sticky fingers runt 00, träffade Otto som har världens mest underbara dansstil, suttit och hängt i rökrummet med oh jollity killarna, dansat med stenbögar, den jättelånga mannen och den inte lika långa kompisen, sjungit och dansat med frittte och carro till loks gamla klassiker "lok står när de andra faller", jämte oss satt tuffa kristian antilla, han borde frågat om vi ville sjunga med i hans band men det gjorde han inte. 
Sen till refused var vi stentuffa och spelade luftgitarr och trummor, då kom en annan och spelade med oss. 


sist men inte minst... oh jollity killen pratade med oss. han stod på scenen och kollade om han glömt något, och frågade om våra saker var våra, och det var det ju, sen fick vi en tygväska av han. småpratade lite om väder och vind. jag sa att de var skitbra och då tyckte han att vi skulle komma på deras nästa spelning och det lovade jag att vi skulle. (ingen aning om vart den är) 
Sen kände han igen mig. jag hade skrivit nåt om dom på min status på facebook. Jag är deras groupie fast helt oskyldig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar